boat
Post

Att äga är att bli ägd / To own is to be owned

10 comments

Text in english below the photos
Saker
 tar plats och tid. Ju mer saker vi har, ju mer plats behöver vi. Kanske behöver vi då lägga mer tid på att få råd med plats. Sakerna tar över. För att fortsätta ha råd med mer plats måste vi kanske jobba mer, och har då mindre tid att lägga på att använda sakerna. Vem äger vem om sakerna äger din tid?

Vad skulle du göra om du hade mer tid?

Att köpa lägenhet med pojkvän var bland det läskigaste jag gjort. Och det höll inte länge. För nästan 3 år sedan sålde jag och min dåvarande sambo vår lägenhet och bröt upp, men fortfarande vänner och båda med en ny inställning av att leva enklare. Vi skänkte och sålde säkert 70% av allt vi lyckats samla på oss. Jag har aldrig gillat prylar. För varje pryl vi lämnade ifrån oss ökade lättheten. En känsla av frihet infann sig igen. Inget som höll oss fast. Han flyttade in i vår gamla surfbuss och provade ett nomadliv ett år innan han hittade en enkel stuga i fjällen. Jag har rest nästan konstant i ett äventyrligt nomadliv. Jag älskar frihet.

Men allting förändras (förutom att jag fortfarande älskar kontraster). Från ett liv i konstant rörelse är jag nu beredd att ha ett litet hem. Men bara ett hem som rör på sig.  Jag har provat att bo i lägenhet flera gånger, men jag har känt mig instängd. Gillar inte fyra täta väggar. I Egypten hyrde jag ett litet trähus på ett annat hus, det var mer okej för väggarna var inte täta och man hörde havet och vinden hela tiden. Det var ett lager sand på golvet. Jag måste ha naturen nära.

Så nu har jag köpt en båt. 15m2 att bo på. Det kallas husbåt först när man är skriven på båten och bor där permanent. Det kommer jag inte göra. Men att bo på båt borde varit självklart från början. Jag hittade på undanflykter som att ‘det tar en massa tid och omsorg’. Nu vill jag lägga tid och omsorg på båten. För jag får bo vid det som jag älskar mest – havet. Jag kommer vara omgiven av vatten. Sova på vatten och vakna till klucket av vågor. Det är värt allt. Jag kommer äga båten, den kommer äga mig. Men det är mer som att vara ägd av kärleken till havet än av en båt. Det här kommer gå bra. Det är mer ett projekt än ett hem.

Så gav jag mig in i båtvärlden. Tillbringade timmar med att lära mig allt om bottenfärg. På västkusten finns bara giftiga bottenfärger för att förhindra påväxt. De skyddar båtens skrov genom att långsamt sippra ut gift som dödar havstulpaner och alger. Det verkade normalt att man ville ha en stark bottenfärg. Hela min själ protesterade. Jag älskar ju havet. Jag kan inte medvetet släppa ut gift. Jag gör vad som helst annat! Det finns många alternativa vägar. Det finns ultraljudvågor som kan sändas ut i skrovet, det finns en sms-tjänst som berättar när havstulpanerna börjar sätta sig, det finns skrovdukar och möjligheter att tvätta skrovet ofta. Så får det bli. Jag går vidare med solcellspaneler, kanske ett vindkraftverk, förbränningstoalett och letar ett gråvattenfilter för att leva så miljövänligt och hållbart som möjligt. Det känns viktigt.

Båten var i stort sätt redo att flytta in i. Jag skulle bara lägga in ett nytt golv. Även under köket. Det slutade med att jag rev ut köket, målade om, rev ner en vägg och lärde mig bygga en ny vägg för att få 40 cm större badrum. Jag slogs med den gamla toaletten och tillhörande slang och vann när den låg still på marken. Detta är mitt första helt egna boende som jag inte delar med någon, så jag gör om det precis som jag vill ha det. Jag lärde mig att svetsa fast offeranoder, hur man målar, blästrar, fogar och en massa annat hantverk. Jag blev kär. Jag glömde bort tiden, lusten att äta och sova och ville helst av allt vara på varvet där båten ligger på land. Jag hade inte klarat det utan nya och gamla vänners hjälp.

Jag köpte verktyg, träbitar och nya slags lim och självdragande skruv som aldrig förr. När jag gick genom butiker i stan på väg till jobb kollade jag snarare in svets-sömmar, fogar och bra förlängningskablar snarare än det senaste höstmodet.  Båtjobbet äger mina tankar. Det är inte klart än. Det är en bra bit kvar och jag njuter. En del av mig vill inte att det blir klart för att jobbet i sig är så kul. Men jag hittar nog nya projekt..

img_5940 img_6411 img_6348 img_6347 img_6345 img_6336 img_6335 img_6183 img_6172 img_6109 img_6103 img_6100 img_6096 img_5993 img_5956

English
Stuff takes space and time. The more things we have, the more space we need. Maybe we need to spend more time on getting affordable place. The stuff takes over. To afford more space, we may have to work more, and then have less time to spend on the use of things. Who owns who?

What would you do if you had more time?

I tried to live a ‘normal’ life  (by swedish standards) some years ago. It didn’t last. Almost three years ago me and my partner sold our apartment. Both of us with a new attitude of living a more simple life. We donated and sold over  70% of everything we managed to collect. For every item we left a sense of freedom returned. Nothing that kept us stuck. He moved into our old surf bus and tried a nomadic life a year before he found a simple cabin in the mountains. I have traveled almost constantly since then in an adventurous nomadic life.

But everything changes. Except that I still love contrasts. From a life of constant movement and travelling I am now prepared to have a home. But only a home that moves. I’ve tried to stay in the apartment several times, but I’ve felt trapped. Four solid walls feels like a prison. In Egypt, I rented a small wooden house on top of another house. It was more okay because the walls were not tight and you could hear the sea and the wind all the time. There was a layer of sand on the floor. I must be close to nature.

So now I have bought a boat. 15m2 to live in. It should have been obvious from the beginning. But I made excuses like “It takes a lot of time and care ‘. Now I want to put time and care into the boat. Because I get to stay where I love the most – the sea. I will be surrounded by water. Sleeping on water and wake to the sound of waves. It’s worth everything. It’s more like being owned by the love of the sea than of a boat. This will go well.

So, I went into the boating world. I spent hours learning all about the antifouling bottom color. On the West Coast’s only toxic bottom paints to prevent fouling. They protect the hull by slowly seep poison, killing barnacles and algae. It seemed normal that you wanted to have a strong ground color. My whole soul protested. I love the sea. I can not consciously let out poison. There are many alternative ways. There are ultrasonic waves that can be sent into the hull, there is a text-messaging service that tells you when the barnacles begin to settle, there’s hull cloths and the opportunity to wash the hull frequently. So be it. I will go on with solar panels, perhaps a wind turbine, combustion toilet and looking a greywater filter to live as environmentally friendly and sustainable as possible. It feels important.

The boat was virtually ready to move in. I would only need to add a new floor. It ended up with me tearing out the kitchen, repainting, tore down a wall and learned to build a new wall to get 40 cm larger bathroom. I was fighting with the old toilet and associated tubing and won when it was finally on the ground. This is my first own accommodation I do not share with anyone, so I decided to do it just like I want it. I learned to weld anodes, how to paint, sandblasting and lots of other crafts. I fell in love. I forgot about the time, the urge to eat and sleep and wanted most of all to be at the shipyard where the boat is on land.

I bought tools, pieces of wood and new kinds of glue and self tapping screw as never before. When I went through the shops in town on the way to work I checked the welding seams, joints and good extension cables rather than the latest fall fashions. The boat owns my thoughts. Part of me doesn’t want the work to finish, and maybe it never will. But I’m sure I’ll find new projects..

bw
Post

Överlevnadstips för att göra stadsbesök enklare

5 comments

Jag fick någon slags panik i Hong Kong. Sedan hände det igen i Stockholm. Jag befann mig inomhus, i en folkström. Hade knutna nävar, spända axlar, ett hårt ansiktsuttryck och en snabb andning. Någon såg nog paniken i mina ögon och tittade snabbt bort. Jag behövde bara komma ut, vara fri, andas. I Hong Kong var jag tvungen att en gång knuffa folk ur vägen för att hitta luft. Minns hur min pappa som jobbar där blev så förvånad. Han sa att han aldig sett mig sådan innan. I Sverige räckte det att ta tåget från Stockholm, gå av perrongen, känna regn mot ansiktet och andas ut. Lättnad.

Ju mer tid jag tillbringar i naturen och i enkelhet ju svårare har det faktiskt blivit att vara i en storstad. Panik är inget som ligger nära till hands, men plötsligt har det blivit påtagligt jobbigt. Kanske i onödan. Lösningen ligger ofta i hur man reagerar på det som händer/omger en.
Man skulle kunna begränsa sig till att helt enkelt undvika storstäder. Men ger det mer enkelhet att begränsa sig på det sättet? Är det bättre att vara fri att röra sig vart man behöver och vill, utan att begränsa sig själv?

Det finns ju uppenbarligen människor som hanterar storstadsbruset alldeles utmärkt. De till och med trivs där och gillar det. Så om man bestämmer sig för att tillfälligt gilla stan, så kanske det går bättre. Hur vi uppfattar vår omvärld påverkar hur vi mår – så tänk om vi kan försöka att uppfatta den som något bra istället för att tillåta den att göra oss på dåligt humör. Att ändra fokus. Fokusera på det som är fint eller kul. Jag såg en Asiatisk man gå igenom stan med en resväska i ena handen, en kudde under armen och en påse chips i andra handen. Det fick mig att le.

Här kommer några tips för att göra storstadsbesöken enklare, om man måste åka dit;

  • Förbered med lugn och natur innan. Personligen klarar jag mer storstadshets om jag haft flera veckor på en expedition eller på en ö. Känslan sitter kvar länge.
  • Ha på dig hörlurar med lugn musik.
  • Ha en plan för vad du ska göra och vart du ska. Gör det du behöver när det är lite folk i omlopp om möjligt.
  • Res lätt och enkelt. Minimalt med packning gör att du kan röra dig lättare och snabbare. Ta på dig bra skor. Kanske t o m ta det som ett träningspass
  • Om du åker tunnelbana/spårvagn/buss – blunda och stäng ute allt under några minuter i taget.
  • Se stadsbesök som en utmaning i inre lugn! Andas djupt och var avslappnad i mage, ansikte och händer.

Passar på att be om ursäkt för inaktiviteten på den här bloggen. Jag skrev en bok, och för enkelhetens skull så prioriterades den ett tag 🙂

Jag har också hunnit resa en väldig massa sedan sist jag skrev här. Med enkelheten utan att äga eller hyra en bostad (och tack vare mitt yrke som äventyrare) har jag varit fri att resa omkring på olika jobb och utforskningar. Jag kom senast hem från Papua nya Guiena med en mellanlandning i Hong Kong – som inte bara var panikminnet, utan också intressanta kontraster. Jag fotograferade såklart. Det är ett bra trick att ändra fokus på.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Träning ska tydligen inte vara ‘obekvämt’…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Namnlöst-1 kopia

dahab
Post

Enklare att leva utomlands

4 comments

Jag bor i ett litet trähus som står på ett annat hus. Det har inga raka väggar och mellan gliporna i träplankorna hör jag havet. Det är ett stort rum, har balkong och en liten toalett som går sönder några dagar i veckan. Jag har bott här nästan 6 månader nu. Ironiskt nog är det inte förrän jag lämnat det som jag kan skriva om det.

Det är svårt att förklara Dahab för den här byn är inte som övriga Egypten. Men tänk dig känslan av en fristad. Ett ställe som så många kommer till på en semestervecka, men av någon anledning säger upp sitt jobb och bestämmer sig för att stanna i flera månader. Dahab är som ett uppehåll, som en egen värld, med egen tid och få regler. Här finns rum att andas, och att hålla andan. Leva nästan utan måsten. Jag har varit här för att försöka sätta ett världsrekord i fridykning.

Stämningen är oändligt avslappnad. Luggslitna kameler travar längs de små kvarteren bakom strandpromenaden. Kamelerna och katterna samsas med getter som trängs runt de rostiga soptunnorna. Gatorna är ojämna, oasfalterade och husväggarna är sneda, fulla av sprickor. Folk går omkring i våtdräkter eller hippiekläder. Vi älskar alla havet och lugnet. Det är därför vi är här. Hängmattor svajar ikapp med palmer i den hårda vinden. Allt är slitet och ojämnt. Det ligger en tunn yta av salt, sand eller damm på alla ytor. Och det är okej. För det är en del av naturen i Dahab.

Att resa kan vara enkelt

Jag har en teori om att man möter sig själv när man reser. När du utsätts för en helt ny miljö utan människor som känner dig eller har förväntningar på dig så finns det inga mallar du måste följa. Hur du reagerar är utifrån dig själv. På gott och ont.

En stor fördel med att resa är att man sällan kan ha mycket prylar med sig. 20 eller 30 kilo, precis så att du kan bära eller släpa det. Kanske behöver vi sällan mer än så. Kanske är det därför de flesta gillar att åka på semester.

Min fridykningsutrustning har varit bökig att släpa på, men nu lämnar jag monofenor och vikter i Dahab. Jag har 4 par shorts, 2 t-shirtar, 5 linnen och 2 långbyxor. 2 långärmade tröjor, 1 mössa, 1 keps och lite smått och gott däremellan. Det är aldrig svårt att välja. Vi västerlänningar har 3-4 matställen där vi vet att maten är säker från magsjuka. Inga onödiga val. Vi lever istället.

I Dahab lever man efter andra traditioner och värderingar. Det är viktigare att ta hand om en katt som brutit ena benet än att hinna svara på ytterligare några mail. Det är viktigare att ta en kaffe med någon som fått öroninfektion än att överarbeta en text eller lägga upp foton på Facebook.

I Sverige har jag ett helt annat tempo. Samma som många andra, tror jag. Jag hinner med minst tio olika saker och aktiviteter på en dag, svarar på en massa mail. I Dahab gör jag kanske tre aktiviteter på en dag. Igår var jag på gymet, skrev på några texter till min bok och träffade två kompisar. Att ha alltför många konversationer på mail eller messenger känns som en stressig dag.

Varför tror vi att vi måste hinna med så mycket? Är det fult att inte vara stressad?

Saker och ting tar tid här. Det finns ett arabiskt ord som heter “bokra”, “imorgon”. Vi säger det med ett leende i mungipan för vi vet vad det betyder; kanske någon gång i den här veckan. En dag går alldeles för snabbt för att hinna med många saker. Till och med internet är långsamt. Från att du klickar på en länk kan det ta några minuter innan en sida kommit upp. Tålamod. Lugn. Enkelheten.

Om det är enklare att leva här vet jag inte. Det finns många utmaningar och problem här också, men de är annorlunda mot Sverige. Det viktigaste är att inse att man kan välja.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA IMG_3732 kopia
Det jag har mest av i Dahab är bikinis. Det är en av mina svagheter. Och ibland det jobbigaste valet en dag 😉

bwlline
Post

Livet är enklare när man vet vad man vill

11 comments

Plötsligt kan alla val och valmöjligheter bli enklare. När du vet vart du vill och vad som är viktigt för dig, blir livet lättare
– på ett bra sätt.

Kanske är det så enkelt som att ta ett beslut. Det här är vad jag vill. Utan att avskräckas av storheten i det hela. För det är helt okej att ändra på det du vill under resans gång. Men om du inte vet vad du vill, finns såklart risken att du istället gör vad andra vill.

Det behöver inte vara avancerat. För mig är det så enkelt som att använda enkelhet som ett slags mål i livet. Det är inte ännu en bergstopp eller ett nytt djuprekord. Det är ett sätt att leva. Står jag framför ett vägskäl eller beslut behöver jag bara fråga mig själv; vilken av vägarna/besluten/metoderna leder till det jag vill?

Målsättning är ett vanligt verktyg för att komma dit man vill. Men behövs det verkligen mål om man vet vad man vill? Utan mål kanske du kan vara med nöjd med läget som det är idag, utan stressen att aldrig vara helt nöjd. Du kan också slippa begränsningarna som ett mål innebär. Varför begränsa sig till ett mål? Och om du skulle misslyckas att nå målet blir du troligen besviken, när du istället kan njuta av arbetet på vägen.

Hur vore det att resa utan ett mål?
Du skulle kunna stanna till på vägen, ta in på mindre vägar, gå vilse och upptäcka nya platser, vara nyfiken, drivas av passion och gemenskap med nya människor.
I och med en knäskada och operation var jag tvungen att släppa vårens mål om ett världsrekord i fridykning. Nu fridyker jag utan mål. Jag har låtit målet sväva – ska dyka jättedjupt i september oktober någon gång. Och fridykningen är underbar! Jag njuter av varje minut under ytan. Och det kommer ta mig djupare.

Istället för mål tror jag man kan välja att jobba, träna och leva efter vad som är viktigt; principer eller värdegrunder.
Så – vad är viktigt för dig?

bw
Post

Måndagsinspiration – internet och att leva på riktigt

8 comments

Spoken word poet om smarta telefoner och dumma människor, och att leva de få dagar vi har:

 

De sociala nätverken som har  skapat uttrycket/psykologiska fenomenet FOMO, fear of missing out. Det betyder inte att man är rädd för att missa livet som passerar när man stirrar in i en skärm, utan att man är rädd för att missa något som hänt på facebook.

En del av det enklare livet som lockar mig innefattar inte internetuppkoppling. Jag gillar ju ställen där det inte finns internet (höga berg/djupa hav/resor långt bort). Inte för att internet inte gör livet lättare. Att kunna googla och maila har förenklat livet på många sätt. Men i mitt liv skapar det en viss negativ stress. För så fort det finns internet, så finns det jobb och vad som känns som oändliga mändger mail att svara på. Eftersom jag är mitt jobb och älskar det jag jobbar med är det lätt hänt att jag jobbar väldigt väldigt mycket. Och ibland när jag tappar tråden eller letar inspiration så hamnar jag i s.k “slösurfande”, vilket inte är särskilt produktivt och inte gör mig lyckligare på något sätt.
Under en utbildning jag gick skulle vi fylla i ett diagram över hur mycket av olika kvaliteér vi hade i våra liv. När jag kom fram till kvalitén fritid stannade jag upp och överrumplades av “va?” Vadå fritid? Det är vanligt för egen företagare att ha känslan av att jobba konstant. Jag insåg då att jag faktiskt ville ha fritid i mitt liv. Fri tid. Vilken härlig ordkombination!

Jag älskar att lämna daton och mobiltelefonen för långa perioder i bergen, bortom internets gränser. Och att lämna dem mer kommer bli en av utmaningarna i det här projektet. Jag skriver mycket på datorn (ja, en bok på väg!) och lär mig mycket via internet, men det gör ibland att jag nedprioriterar böcker. Att läsa böcker är något jag uppskattar och vill ha mer tid till. Den tiden ska jag sno från internet. Framöver ska jag prova att bara vara uppkopplad varannan dag. Kanske hålla helgerna helt fria?

Videon kanske överdriver något. Det finns verktyg på både dator och mobil som man kan förenkla sin vardag med och som gör livet bättre, t ex appen “appiness” (som jag råkade göra i just det syftet). Och så tänker jag vidare kring användandet av sociala medier; så länge det förbättrar och inspirerar mitt liv på något sätt, så länge jag tycker det är kul, och det leder till sociala kontakter och nya äventyr, är jag där. Hur resonerar du?
Vad är att “leva på riktigt” för dig?

Namnlöst-1
Post

Hemligheten i att lyckas med ett enklare liv

3 comments

Målsättningsarbete och förberedelse är viktigt. Men jag tror det finns något som är mycket viktigare; att göra något.

Du kan såklart tänka, planera, förbereda, drömma och googla i all evighet, men det spelar ingen roll om det inte händer någonting på riktigt.

Det finns många tillfällen då det är bra att tänka och drömma. Men ibland är det bäst att bara sätta igång. Utan undanflykter om att det är bäst att vänta lite till. Utan att allt måste vara perfekt innan. Jag tror du vet vad jag menar.

Det finns en kraft i igångsättandet som heter momentum. Där finns en massa energi och motivation som vanligtvis gör livet enklare och projekten roligare. När du väl satt igång är det lättare att fortsätta. Det första steget är det tuffaste, oavsett hur fysiskt litet det är. Så bara ta det. Utan att tveka. Fortsätter du ta de små stegen – då kan du bli lite bättre, modigare, starkare, med bättre självförtroende varje dag. Varje kommande steg bygger på det innan. Det blir ett flöde, du kommer märka att saker händer.

Några första lilla steget-tips för ett enklare liv – att göra idag:
– ge bort något du inte använder
– sluta göra någonting du inte gillar att göra
– förenkla någonting krångligt i din omgivning så att det ska bli enklare i framtiden

Jag tror inte det är inte så viktigt i vilken ände man börjar, bara man börjar.
Mina små steg i det enklare livet har fortsatt som följer; Igår såldes och skänktes iallafall 40% av allt jag ägde. En andra våg av försäljning fortsätter med möbler och mer överflödig utrustning. Om ett par veckor går lägenheten ut på hemnet. Vi hade säkert kunnat tjäna mer på att sälja och fixa själva. Men är det enkelt och roligt? Nej. Och ingen av oss har tid eller kommer knappt vara hemma. Så för enkelhetens skull 🙂

Under tiden håller jag på att leta möjligheter.

Jag har redan (av cyniker) blivit varnad för ett byråkratiskt träsk som jag ska försöka undvika eller förenkla.
Så här tänker jag:
– Jag vill bo i norra skärgården. Nära havet.
– Så vilka möjligheter finns det till tomt där?
– Vet inte.
Vilket gjorde mina första steg/uppgifter enkla:
– kolla med kommunen (stå i tomt-kö, kan jag arrendera tomt?)
– mäklare (köpa stor tomt med bank-lån stycka av liten bit och sälja igen?)
– privatpersoner (leta upp någon som vill arrendera tomt till mitt projekt och kanske hyra ut boden när jag inte bor där?)
Råkar du känna någon sådan privatperson blir jag såklart jätteglad om du hör av dig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

pompe
Post

Att vara modig kan vara enkelt

1 comment

Det är där allting börjar. Det är där besluten tas. Det är också där många fantastiska saker dör. I tankarna.

Det är där saker, händelser och farhågor kan växa till oproportionerliga omfång och få overkliga proportioner. För allt vi ser, hör och är med om passerar genom färgade filter och erfarenheter i våra hjärnor . Hur stor del av verkligheten är kvar?

När du eller jag tänker på något projekt som är svårt är det lätt hänt att man fortsätter tänka på hur svårt det är. Tankarna listar upp svårigheter med det svåra. Projektets svårighet växer med listan. Som mina tankar på bokföring. Jag hatar verkligen att hålla på med bokföring. Jag skjuter upp det. Tänker på hur trist det är att pilla med kvitton och leta verifikationer. Högen med kvitton växer – i huvudet. Men hur svårt är det att göra egentligen? Det är bara att göra. Det är enkelt.

Det är bra att tänka igenom saker och ting. Men det finns också tillfällen när man inte ska tänka, utan bara göra. Du kan vara extremt modig i bara 3 sekunder. Ta steget, om är litet.

Det är så enkelt som att det vi fokuserar på – växer.
Det kan låta flummigt, men tänk dig eller gör den här övningen:
1. Skriv under 30 sekunder ner en lista på så många saker som möjligt som har färgen grön i din omgivning
2. Slut ögonen i 10 sekunder
3. Utan att titta upp, skriv under 30 sekunder en lista på så många saker som möjligt som har färgen rött i din omgivning.
Jag tror du förstår vad övningen går ut på.


Saker som vi är rädda för eller som väcker starka känslor är de som kan bli mest överdrivna i hjärnan. Det här projektet känns läskigt när jag tänker på allt som kan gå fel. Det är bra att vara medveten om det som kan gå fel och förebygga det, men det är såklart bättre att fokusera på det man ska göra för att projektet ska gå vägen.

Allt du behöver göra för att vara modig är att fokusera på rätt sak.

Idag ska jag och f.d sambon rensa ut saker inför backluckeloppisen i helgen.
Imorgon ska jag operera knät. Det ska bli spännande.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA